thalia

Lethariel är en kvinnlig Wood Elf från en gammal skog där hennes folk levde nära naturen. Hon bär sig lugnt och vaksamt, med kalligrafiverktyg, växtprover och anteckningar om runor, ruiner och magiska fenomen. Hennes utrustning är gjord för färd under bar himmel snarare än stadsliv; kartor och kopior av gamla inskriptioner fyller hennes skrivmaterial.

Lethariel växte upp i en gammal skog där hennes folk levde nära naturen. Medan andra lärde sig jaga och spåra drogs hon till skogens gamla berättelser. Hon studerade runor ristade i träd, bortglömda ruiner och legender som berättades från generation till generation. För Lethariel var skogen ett bibliotek: varje träd, stig och ruin bar på en historia.

En dag fann hon en gammal inskription, gömd i en ruin djupt inne i skogen. När hon studerade den upptäckte hon ett dolt meddelande — en varning. Det märkligaste var att delar av texten var skrivna med hennes egen handstil. Hon hade aldrig varit där tidigare. Åtminstone inte vad hon kunde minnas.

Nu har Lethariel lämnat skogen för att hitta svar. Den stora världen är ny för henne, men hon dokumenterar dess platser, växter och magiska fenomen med samma noggrannhet som hon en gång ägnade skogens ruiner.

Lethariel lyssnar och observerar innan hon talar. Hon ritar kartor i marginalerna på sina anteckningar, kopierar varje okänd runa och stannar gärna för att undersöka sådant andra går förbi. Hon känner sig mer hemma under bar himmel än i stora städer och kan bli uppriktigt fascinerad av vardagliga stadssaker, som lås, gatlyktor och organiserade marknader. När hon tänker knackar hon pennan två gånger mot handleden.

"Skogen är inte tyst. Man måste bara lära sig hur man lyssnar."

Lethariel underskattar hur snabbt nyheter och faror sprids i städer, där hon lätt fastnar i detaljer som andra betraktar som oviktiga. Hon har svårt att be om hjälp när hon saknar skogen och låtsas hellre att hon bara behöver tid för att observera. Varningen med hennes egen handstil gör henne misstänksam mot sina minnen; hon kan läsa in tecken i oskyldiga sammanträffanden och hålla inne med information tills hon själv har kontrollerat den.

Lethariel vill hitta platsen där varningen skrevs och förstå varför den bär hennes handstil. Hon samlar ledtrådar genom att kopiera runor, kartlägga ruiner och jämföra gamla berättelser med det hon själv ser. Hon vill också bevisa för sig själv att skogen inte var den enda plats där hennes nyfikenhet kunde få ett hem — även om hon saknar den mer än hon erkänner.